Payback . .

Asså, hur tänker folk egentligen ibland, blir så satans less. Ofta har d varit fest i våran byggnad med hög musik och folk som skrikit i trappuppgången, ute på balkongen och inne i lägenheten, d har spelats hög musik till långt in på små timmarna och jag och min kära älskling har inte brytt oss i d mer än att d har varit drygt och att vi beklagat oss mellan varandra speciellt dom gångerna när man har försökt sova och så har d varit värsta livat men inte mer än så. Vi har tänkt att man ska vara tolerata mot varandra, skapa en bra stämning grannar emellan och vad får man för d? Jo dom enda två gångerna vi har haft fest(under ett års tid)så har nån granne ringt dels bostaden å dels securitas så nu är d no more mr. nice gay som gäller, nu ska vi ringa där vi förut har låtit bli för att vara snälla, klaga när grannen lägger sina sopor så skatorna sprider ut skiten så d hamnar på våran balkong och hunden, den där jävla hunden som jag ändå tycker så synd om men som jag ibland bara har lust att strypa. Ska fan ringa varje jävla gång den står där vid dörren å skäller timme efter timme, d spelar ingen roll vilken tid på dygnet d är, klockan sju på morgonen lr klockan sju på kvällen, tre mitt på dagen lr tre mitt i natten, så fort den blir lämnad ensam står den där och skäller och skäller, och skäller. Vi har blivit väckta jag vet inte hur många gånger av den där hunden men vi har velat put on a good face och försökt slå dövörat till men inte längre. U gett what u give . . .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0