how deep is u'r luv, 'cause my'n go's to the ocean floor . . .

att säga att borta är bra men hemma är bäst stämmer verkligen inte, hemma är för mig att vara där min bebi är, alltid. Men samtidigt så kommer alltid mamma att vara den där trygga hamnen, hemma där man kan få vara 15 igen på något sätt, att bli väckt av att d redan är någon uppe före en själv, frukost framdukat typ och en massa buller och prat runt bordet med små syskorna. När jag for ville jag till mami men efter halva vägen ville jag bara tillbaka till älsklingen(snakca om panic där ett tag)så ett riktigt dilemma d där men, ja d kan som vara skönt att få sakna varandra lite även om jag verkligen önskade att mami skulle kunna bo liiite närmare så man skulle slippa d här med pendla typ hundra mil men jag är glad att jag kunde hjälpa till och göra något för henne för en gångs skull. Och så mysigt att få vara med min lillbäs. åxå och tror inte hon släppte mig ur siktet en enda sec., nog för att hon är en riktig mo'mo hund men kommer nog alltid vara baaara mammas bäbis.
kan en hund ha d bättre? min lilla bäbis
(Okey jag erkänner, jag kastade mig d första jag gjorde upp in bebis face nästan innan jag hunnit innanför dörren. So?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0