jajjaz

Alltid när julen börjar närma sig känner jag mig så långt borta från min familj, jag saknar den där känslan man hade när man var liten och bodde hemma, d där förväntansfulla pirriet i magen. Alla förbredelser man gjorde hemma, i skolan och med kompisar. Jag vet inte om d är att man känner sig gammal och vill känna sig liten igen eller om de är d att man saknar sakerna man gjorde som en i en familj, alla små saker som man upprepande år efter år. Som att äta julgröt på morgonen medans man öppnade ett paket eller titta på medans mammi gjorde julskinkan kvällen före julafton och man fick en macka med senap, rödbetssallad och varm skinka på farmorsbröd innan man gick och la sig eller att jag varje jul tackar nej till älg-tungan och varje år blir jag retad för d av alla men vad d än är så är d dax att göra sina egna traditioner och små ritualer. Vi tillsammans, jag och bebi bildar en egen familj, man ska växa upp, vara vuxen och skapa ett eget hem med en egen familj. Då tycker jag d inte är mer än rätt att skapa sina egna traditioner så i år ska jag inte sakna min familj och önska jag vore hemma i mitt gamla rum, jag ska skapa nya traditioner med älsklingen som vi kan fortsätta med år efter år var eftersom d tillkommer fler medlemmar och fler traditioner. Jag ska ringa min mammi och säga att jag älskar henne och att hon ska hälsa mina små glin till små bröder att jag kommer nästa dag och att dom får sina klappar då istället(kan inte låta bli, jag vet att jag är elak men bara måste få vara med när presenter och klappar öppnas)och att dom ska ha en bra julafton. Det är dax att börja växa och ta d där läskiga klvet även om min mammi alltid kommer vara den punkt i livet jag alltid kan falla tillbaka till, min trygghet när saker går fel och jag behöver höra hennes lugnande röst säga att d bara är att suck it up'.

Jag och bebi, tillsammans är vi en familj. Våran alldeles egna.