jajjaz

Jaha då var d bestämt, efter en hejdlös karusell och en massa turer fram och tillbaka har d blivit sagt att jag ska börja jobba på ett nytt ställe fast jag engentligen inte hyser någon som helst önskan att göra d då jag efter åren på min arbetsplats känner mig tillfreds och trygg i mitt jobb. Jag vet att vissa kallar mig oambitiös för att jag inte vill mer i mitt liv än att bara få vara där jag är, jobba och få vara en familj med min älskling men jag har redan gjort d där med att klättra och få basa över andra människor, och jag var bra, jag gjorde ett bra jobb, jag satt i möten, anställde och avskedade folk, gjorde scheman och ordnade med löner men jag vill inget av d där, jag vill bara få ha mitt jobb, få jobba med människor och hos männsikor jag tycker om och trivs med utan att behöva ett ansvar över allt. Visst alla jobb innebär ett visst ansvar och d lilla är inget jag ogillar lr otrivs med men att ha ansvaret av att driva något och vara ansvarig över och för andra människor, ja jag kan bara säga att jag inte förstår hur andra kan eftersträva ett sånt jobb när jag valda att gå ifrån just d. jag hyser dock fortfarande hopp om att d ska lösas sig och att d ska bli som tanken var från början men när man väl har börjat stå på sig har jag märkt att man alltid blir lite mindre omtyckt av vissa, att d blir jag som måste gå gör mig nedstämd och känner en viss hopplöshet över hur d kan gå till. Ordklyverier, d är just vad d är och d gör mig så förbannad. Jag skulle så hemskt gärna vilja veta hur d egentligen ligger till, vem d är som säger sanning och vem som säger falskheter.