jajjaz

Jag fattar inte hur folk får tiden att räcka till, själv så tycker jag dygnet har alldeles för få timmar för hur mycket jag än anstränger mig verkar d alltid finnas någonting som jag inte hunnit med att göra. Tex så hade jag tänkt att jag skulle hinna baka några goda julkakor men den iden har jag kaserat då jag har tusen andra saker jag verkligen MÅSTE hinna med innan helgen och jul, lilla Rita kommer juh dessutom till oss imorgon för att stanna under jul och mellandagrna då svärfar med familj ska fara bort så då kommer man inte hinna med ens hälften av d man vill eftersom man bara kommer ligga och gosas med älsklingen och henne i soffan :)

Den här dagen ville aldrig ta slut, d var som att den drog ut sig själv för att räcka så länge som möjligt bara för att vara jävig, den visst på något sätt exakt hur jobbigt jag tyckte d var. Hela kroppen skriker och huvudet känns som att den är full med bomull och d är nog länge sen jag har mått så här efter en arbetsdag, så slut och trött och less borde man inte kunna bli som jag är, men d är jag. Tur är d då att jag har världens finaste hemma som har gjort d så fint och nystädat för mig att komma hem till så d enda jag behövde göra var att ställa mig i en varm dusch och sätta på mig mjukisar och bara dra en lååång suck och sjunka ner i soffan, luv what u do for(to)me♥

Jaha då var d bestämt, efter en hejdlös karusell och en massa turer fram och tillbaka har d blivit sagt att jag ska börja jobba på ett nytt ställe fast jag engentligen inte hyser någon som helst önskan att göra d då jag efter åren på min arbetsplats känner mig tillfreds och trygg i mitt jobb. Jag vet att vissa kallar mig oambitiös för att jag inte vill mer i mitt liv än att bara få vara där jag är, jobba och få vara en familj med min älskling men jag har redan gjort d där med att klättra och få basa över andra människor, och jag var bra, jag gjorde ett bra jobb, jag satt i möten, anställde och avskedade folk, gjorde scheman och ordnade med löner men jag vill inget av d där, jag vill bara få ha mitt jobb, få jobba med människor och hos männsikor jag tycker om och trivs med utan att behöva ett ansvar över allt. Visst alla jobb innebär ett visst ansvar och d lilla är inget jag ogillar lr otrivs med men att ha ansvaret av att driva något och vara ansvarig över och för andra människor, ja jag kan bara säga att jag inte förstår hur andra kan eftersträva ett sånt jobb när jag valda att gå ifrån just d. jag hyser dock fortfarande hopp om att d ska lösas sig och att d ska bli som tanken var från början men när man väl har börjat stå på sig har jag märkt att man alltid blir lite mindre omtyckt av vissa, att d blir jag som måste gå gör mig nedstämd och känner en viss hopplöshet över hur d kan gå till. Ordklyverier, d är just vad d är och d gör mig så förbannad. Jag skulle så hemskt gärna vilja veta hur d egentligen ligger till, vem d är som säger sanning och vem som säger falskheter.

öörk, varför tar d alltid så lång tid att tvätta? D är ett enda stort mysterium för mig hur två människor kan ha så mycket smutstvätt, nu har jag hållit på sen klockan sju och jag är fortfarande inte klar och jag som måste upp tidigt imorgon för den där intervjun plus att jag vill se någolunda hyfsad ut utan påsar som hänger ner till knäna under ögonen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om allt som händer men håller d för mig själv tills mötet och så får vi se hur d går och vad vi kommer fram till, jag vet vad jag hoppas på och vill men är d något jag har lärt mig så är d att man inte alltid kan få som man vill och huvudsaken är ändå att jag äntligen får någon ordning och reda på den här härvan som dom har ställt till med och får börja gå på en rad och ha en fast inkomst så jag och älsklingen kan börja planar igen för så länge man bara lever från månad till månad är d helt omöjligt att kunna göra upp planer för framtiden. Imorgon kommer mammi också på besök eftersom hon ska köra in farmor och farfar till stan så tänkte hon passa på komma förbi och hälsa på men tror hon mest är ute efter The Help som hon har tjatat om ända sen jag lånade ut min bok, Niceville, till henne. Jag hoppas hon har med sig min lilla bäbis åxå så jag får tillfälle att nojsa med henne och se till att hon inte tar och glömmer mig. Jag kan bara inte släppa tanken på vad som kommer hända den här veckan, så mycker som måste ordans och ska avgöras att jag är nervös så jag nästan kan spy, blää. Tur jag har älskligen som hejar på mig och ser till att jag inte nojas upp mig alltför mycket med en massa negativa tankar, jag älskar honom verkligen och för varje dag så känns d som att vi växer varandra närmare och närmare . .

Vars tar tiden vägen??? Var helt sten säker på att d var Onsdag idag och så blir jag upplyst av min älskling att d är fredag, IMORGON ! !Hjälp och jag som skulle ha hunnit fixa tusen saker innan dess har nu lite smått panic, så imorgon är d bara att ställa klockan tidigt och få tummen ur arslet så att säga. Men på julklappsfronter är jag för första gången in the zone och har redan en hög i vardagsrummet, vi måste bara ordna en gran(en liten en dock) så att man får den där juliga känslan ni vet. Man kollar på granen med paketen och för varje dag kommer the D-day närmare :)